25 mars 2013

Barn nej tack?


Jag känner mig väldigt splittrad i denna frågan..
Jag förstår verkligen irritationen av att bli utestängd/utslängd från caféerna, förstår att det på ett sätt kan bringa fram känslan av skam.
Men på ett sätt kan jag verkligen förstå att vissa caféer har infört dessa regler.
Går jag ut och fikar med någon av mina vänner som har barn brukar jag försöka gå till ett och samma café.
Går jag däremot ut med någon av mina vänner som inte har barn vill jag kunna sitta och prata i lugn och ro, utan barn som skriker, barn som slår med besticken i porslinet, barn som springer runt borden. Ofta, nu säger jag inte alltid/alla, så sitter bara föräldrarna där utan att säga till sitt barn att vara tyst, utan att ta tag i sitt barn och säga åt hon/han att sitta still. Om jag sitter på samma café som dessa föräldrar kan jag bli riktigt irriterad, därav förstår jag förbuden.
Men jag blir lika irriterad av alla som ska sitta och prata jätte högt i mobilen när de är och fikar också. Och alla tonåringar som nästan skriker när de pratar.

Det finns många störningsmoment när man är ute och ibland vill man bara ha lugn och ro helt enkelt.

1 kommentar:

  1. Ja precis, brukar ta i med hårdhandskarna (inte spöa men du förstår kanske vad jag menar ;) ) om mina ungar inte kan bete sig på fiket. Sitter man inte och fikar så får man leka lugnt i lekhörnan (Oscar har ialf en bra hörna) annars går man därifrån. Har två ggr fått bära ut Ivan från affären också för att han skrikit och härjat och nu gör han inte det längre. Visst kan han springa lite men skrika och störa andra är ett big no no. Jag blir så jääävla irriterad på föräldrar som låter barnen bete sig som små monster och blir arg när vuxna människor, tonåringar eller vad som helst håller på och skriker och inte kan bete sig.

    Tänker att dessa barn som föräldrarna inte säger till blir dessa odrägliga tonåringar som stör.
    Nä fasen folk måste bli bättre på att säga åt sina barn och lära dem hur man ska bete sig bland folk. Det är ju pinsamt om ungarna skriker och härjar.

    Däremot de gånger jag har burit ut Ivan till bilen så har jag fått ogillande blickar =P Varför det liksom? Om barnet beter sig dåligt och inte lyssnar när man säger till så måste man ju verkställa någon form av straff. Man kan inte bara hota och inte göra verklighet av hotet.

    Blev en lång kommentar, men blir irriterad och du har så rätt =) !

    SvaraRadera

Lämna ditt tassavtryck här (: