Flickan och månen

Hon sitter och stirrar upp mot himlen
Månen kollar ner på henne
- Varför ler du lilla flicka? Frågade månen
- Jag har stirrat in i de finaste ögonen

Månen gjorde flickan blind men leendet försvann inte
- Varför ler du? Frågade månen
- Jag har kramat den mest underbara kropp

Månen tog bort flickans armar men leendet försvann inte
- Varför ler du fortfarande? Frågade månen
- Jag har hört de mest underbara orden

Månen skulle just göra flickan döv men hennes leende försvann inte
- Varför fortsätter du att le när jag ska göra dig döv? Frågade månen surt
- För jag vet att han med de fina ögonen, den underbara kroppen och de fina orden fortfarande kommer att finnas kvar